Hösten 2023 fick vi i fotoklubben en guidad tur på Södermalm i Stockholm. Höstigt och blåsigt var det när vi gick till fotovärda ställen. Nyinvigda Katatarinahissen hade fastnat så vi fick gå trapporna till Fotografiska där vi åt och tittade på utställningarna.
Blev det bilder tagna? Jadå. Klicka på bilden för att komma till galleriet
Nu finns det en ny sida med lite länkar till musik jag publicerat online. tänkte att det kanske behövdes. Från och med nu kan jag i alla fall säga: Det finns på hemsidan. Det ska finnas en länk ovanför också om allt funkar som det ska.
Ibland behöver man ha en röd tråd att hålla sig i. Eller så behöver man kanske en cerise hink där man kan lägga sina sorger. En hink är så väldigt användbar att jag inte ens vet var jag ska börja. Det är nog därför den finns i typ alla hushåll. Hursomhelst: Nu sjunger vi hinkens lov och hyllar den med några bilder.
Det blev en nationaldag ungefär som vi brukade minnas dem innan coronan: Sol, Svenska flaggor, Scouter, Biodlare och Enköpings fotoklubb bland andra föreningar. Nya på plan – så att säga – var Monkey wrench rollers som vi i fotoklubben passade på att fota i full mundering. På scenen underhöll bland annat idovinnaren Birkir.
Äntligen återigen ett riktigt studentfirande utan coronarestriktioners våta filt över tillställningen. Att fröken A dessutom tog studenten gjorde det hela extra kul. Som traditionen bjöd i Enköping: Inget utspring som på andra ställen; utan studenterna tågande från skolan till bysten av den som givit namn åt just samma skola. Jag menar så klart den gode doktorn – Ernst Westerlund (och alltså Westerlundska gymnasiet). Väl där fick doktorn sin studentmössa och de nykläckta studenterna klev upp på diverse flak för en sväng på stan innan det var dags att fira med nära och kära.
Väl kämpat under pandemin med distansplugg och stort lycka till i framtiden. (Tur med vädret hade de också!)
Nån i familjen ville åka till Gotland på sommarlovet… så vi åkte till Gotland på sommarlovet. För mig har det blivit några turer till den kalkrika ön i Östersjön genom åren och jag återkommer gärna. Nära men ändå borta. (En gång besökte vi Visby som ett strandhugg på väg från en annan Ö…sel.) Var vi ute i god tid? Nej. Kunde vi hitta nånstans att bo? Ja. Vi hittade ett vandrarhem som lär ha fungerat som behandlingshem för kändisar. Hur det var med den saken får ni googla. Nu blev vandrarhemmet i Lärbro på norra delen av ön vår fasta punkt under några dagar. Det är ett Ok standard vandrarhem där dock den snarkande grannen hördes lite för bra. Andra grannar var ett filmteam med mycket grejer som höll på med en historisk dokumentär om heliga Birgitta till en utländsk beställare.
Dag 2: Mulet och regn som hängde och vi gav os iväg på en sväng och hamnade på Bläse kalkbruksmuseum som har bevarade hyttor av äldre modell samt ett Stentåg som man kunde få åka med om man hade löst biljett. Färden gick på smalspårig järnväg upp till ett kalkbrott som numera – likt så många andra Gotlänska kalkbrott – är fyllt med vatten. Vi badade inte. Väl nere vid bruket igen tog vi en fika och det smakade mums med nygräddad saffranspannkaka. Utanför strilade regnet ner men vi tog trots det en liten fotorunda innan vi tog oss tillbaka till vandrarhemmet för att torka upp. Det klarnade upp och vi provade den lokala pizzerian som bjöd på vildsvinspizza och livekonsert med Alibrorsh (ena halvan av Medina)
Dag 3: Även idag hängde regnet i luften vilket gjorde att det bara vara att köra ombord på färjan till Fårö när vi kom till Fårösund. Vi stannade till vid Kutens bensin och motor och spanade in omgivningarna. For upp till raukarna vid Langhammars och sen till Helgumannens sjöbodar där vi fick avbryta fikat på grund av att det var dags för skyfall. Sen sken det upp och jag fick sjöbodarna för mig själv i ungefär 3 minuter innan det dök upp (andra) turister. Vi passade på att hjälpa några i en hyrbil med att få igång den och for till rauken ”Hunden” vid Gammelhamn. (Av okänd anledning kallas den tydligen även ”Kaffepannan”. Från vilken vinkel då, undrar jag?)
Dag 4: Skiftande molnighet men uppehåll när vi åkte rakt österut med målet inställt på Lergrav. Vad finns det i Lergrav kan man såklart undra. Jo Raukar och sjöbodar (som om vi inte fått nog av det) och ett fik där vi kunde köpa glass. En av raukarna kallas för Lergravsporten och det går nog att få in en hel förskoleklass för gruppfoto i dess hålighet. En gammal kalkugn finns det också. Vi for vidare ut på ön Furilden (eller Furillen) där man har ett hotell vid en nedlagd kalkberdningsplats. Vi strosade runt bland kalkhögarna och fotade, fick några regnstänk på oss, spanade på en kanin och fikade medhavd matsäck. Efter kvällsmat på vandrarhemmet tänkte vi att en solnedgång i havet vore trevligt att se. Då brhövde vi åka västerut och kom så till Lickershamn. Där var det inte mycket solnedgång att titta på så vi fick gå upp och förbi rauken Jungfrun och sedan vidare upp på en rejäl klint för att se något och jodå solnedgång blev det. På vägen tillbaka missade vi en sväng och Googlenavigatorn hade tydligen lagt sig för att sova och höll tyst om saken.
Dag 5: Vi städade ur rummet och for mot Visby. Eftersom vi var i närheten stannade vi till Ganns ödekyrka som stått öde sedan 1500-talet men såg rätt välbehållen ut ändå. Hångers källa var inte mycket att se men att Israel Kolmodin trots det blev så inspirerad av platsen att han skrev Den blomstertid nu kommer var väl ändå tur så det finns något att sjunga på skolavslutningar. Molnen drog undan och det blev rejält varmt när vi kom till Visby. Medeltidsveckan var i igång och man kunde se en hel del folk utklädda till… pirater(!?). Att folk klär ut sig till pirater beror säkert på att det är enklare att klicka hem en piratdress från e-bay än en dress tillhörande en hunsad skomakarlärling från 1300-talets Lübeck. (Coolare med pirater också. Harrrrgh) Det var skönt att sitta ner och ta en hyffsat stillsam fika på S:t Hans cafés innergård efter en stunds strosande. Mera foto-strosande längs strandprommenaden och sedan glassjakt. Vi kunde till slut nedlägga några kulor Gute-glass i en frisörsalong (!). Det var låååång kö till favorit te-boden Kränku som man måste passa på att besöka när man ändå är i Visby. Färjan gick sent och hur det nu gick till så kom vi i alla fall hem 02:30.
Det gick rykten om att det skulle hållas lite av ett semesterfirande med en del släktingar på Jogersö camping; somliga i stuga, andra i husbil eller husvagn. Fröken A och jag åkte dit. Med tält. Alla stugor inklusive glampingtältet var bokade. Att bo i tält på en camping i närheten av en stad är lite av en utmaning för nattsömnen om man inte har med sig någon form av ljuddämpare att stoppa långt in i öronen. Ljuden liksom förstärks när de passerar 2 tunna tältdukar där man, obekväm i sammanhanget, ligger och försöker få sina 8 timmars småslummer. Påfallande många hade flip-flops när de gick till servicehuset för att sedan knappa in en kod för att komma in. När koden var slagen gav dörren ifrån sig ett glatt – men irriterande i längden – kvittrande som indikation på att det var fritt fram att gå in och borsta tänderna. Andra medcampare verkade tycka att just på en camping är det en synnerligen god idé att lära sitt barn av med napp/nattmål eller så sov föräldrarna bara väldigt tungt. Barnet var olyckligt och vi i tältet brevid led med barnet. Sen ska vi inte prata om motorcyklar utan ljuddämpare, skråliga människor med blodomloppet utspätt, kraftig åska och ihållande regn men det vore att gå händelserna i förväg.
Första kvällen var fin med gemensam middag för hela gänget och kvällsdopp med kvällshopp i solnedgången. Vi hade noterat att det låg en höghöjdsbana i närheten så vi lyckades boka in oss på den till dag två. Med selar, bläckfiskarmar och rullanordningar tog vi oss runt på banorna med svårighetsgraden ökande vartefter. Bläckfiskarmarna hade interagerande klor i ändarna som gjorde att man hela tiden satt fast och inte kunde trilla ner. De var lite trixiga att förstå sig på i början men vi lärde oss vartefter. Exrtra roligt var det att sätta rullanrdningen om en vajer och zippa iväg. De längsta var tydligen 300 meter. Oiiiiiiii. Vi hade roligt ända till sista och svåraste banan där vi hamnade bakom far och son i mellanstadieålder. När de stod i början av banan och funderade på hur grejerna fungerade anade vi ugglor i mossan och påpekade att de stod i begrepp att påbörja den överdjävulskt svåra banan och att nybörjarbanorna låg på ett annat ställe. Nu skulle det tydligen inte lyssnas på det örat utan far och son gav sig i kast med banan och fick således även stå sitt kast för det gick inte att vända om. Det tog tid. Det ropades på hjälp. Det var intrasslat och nära till gråt många gånger (inte för vår del: vi flåsade, flinade och skakade på huvudet om vartannat) och till slut kunde alla komma ner mer eller mindre lyckligt från de höga höjderna.
Sen var stor bakluppelockis (Jo! Nu heter det så hädanefter), bad och middag med S’mores (eller som vi brukade säga; grillad marshmallow och en bit choklad mellan två mariekex). På alltför nära håll kunde vi sedan höra en skåning. Det var en skåning (han skröt till och med om det) som hade en kraftfull ljudanläggning, karaokeversionerna av tidernas alla dansbandslåtar och en otyglad lust att framföra sina tolkningar av just dessa låtar för oss. Helt omombett Och på natten åskade det.
Morgonen var väl lite sådär men det klarnade upp. Det vet ju alla att det gör. Nån gång. På grannön Femöre ligger ju Femörefortet: En kvarleva från kalla krigets dagar som bevarats intakt och numera visas för intresserade. Jag hade inte varit där och fröken A och syssling T hängde på. Turen gick både ovan och under jord där man kunde titta i periskopen och se vad som hände borta på Hävringe. En hel del grejer kände man igen från sig egen lumpartid och från botaniserande på överskottsbolag. Väldigt speciell miljö i alla fall och man kan undra hur det kunde ha varit att vara där i skarpt läge. När vi kom upp från kylan i underjorden fick vi värmeshock och efter att ha tittat runt vid fyrvaktarbostaden bestämde vi oss för att en skärgårdsvåffla med glass skulle sitta fint. Tja, sen blev det grillat och vin och regn och frukost, regn, lunch och hemfärd.
Mera bilder > Här <
På sommarlovet är det lätt att låta dagarna gå och sitta och scrolla på TikTok. Man kan också besöka nyfikna kvigor i Hjulsta ekhagars naturreservat i närheten eller en grotta i Pukberget lite längre bort.
> Här < finns fler bilder på kvigor och grottor.
Mer bilder på Mälaren och Birka >HÄR<
Jag har ju en gammal segelbåt – en liten Ohlson 22 – som länge stod på land men nu har blivit sjösatt de senaste åren. En del fix har det varit och en del återstår; till exempel ämnar jag fixa till elen i båten. Lanternor är en bra säkerhetsutrustning att ha om man ger sig iväg på längre turer med övernattning och behöver färdas i mörker. Köksinredningen hade sedan tidigare fått sig en avslipning och inoljning och kom försommaren 2021 på plats i båten igen. Dessutom hade jag köpt en portabel toa så det var helt enkelt ingenting som hindrade mig att ge mig iväg på en minitripp när väl semestern började.
Dag 1. Kom iväg lite sent och lyckades svetta bort solskyddsfaktorn när jag kånkade grejorna jag skulle ha med mig. Det var sol, sol och mer sol. 30 grader varmt lovade SMHI. Vinden var bra och stabil och vid Bastlagnö tog jag kväll. Sååå gött att få fälla ner stegen och ta sig ett dopp så fort man kastat ankar.
Dag 2. Ingen vind! Fortsatt varmt och soligt även det var en smula disigt. På med solskyddsfaktor på de redan röda benen och igång med motorn. En sväng åt styrbord och sen en åt babord en dryg timme senare så kunde jag lägga till vid Björkös gästbrygga, bada, ta mig en titt på Birka, lajvare, vikingaskepp, får och Ansgarsmonument. Utställningningen i museet visade en färgglad dräkt som ska ha burits av en vikingakvinna. Den stod i bjärt kontrast till de beiga kläder som lajvarna bar. Fortsatt dåligt med vind så jag styrde hemöver för motor och la mig vid populära Granskär.
Dag 3. Hann knappt börja innan det var dags att flytta på sig eftersom det blåste upp rejält och jag började dragga in mot en bergvägg. Grannbåtarna kastade loss och gav sig iväg längre bort med tända lanternor medan jag hittade en tillräckligt lugn plats. Det blev en sen frukost, fortsatt blåst och läsning till lunch då det avtagit en smula. Lynnig och krånglig vind som var seglingsbar nästan ända hem.
Se mer av mina bilder på Mälaren och Birka >HÄR<
Ibland måste man sparka sig själv i röven så att tummen åker ur. Jag bestämde mig för att under maj månad 2019:
Resultat: Jag tog över 500 bilder. (Hur nu det gick till?) Jag missade ingen dag även om det fick bli några sena kvällsbilder. Ett urval ser ni här nedan.
Maj månad bjöd för övrigt på snö, sol och tunga regnmoln. Mycket blomster och natur (nån som hört talas om aspludd förut?) men även lite folk och någon stadsbild.
